9 januari 2012
Nu är det så att jag inte varit in på bra länge, då jag inte mått så bra. Tänker absolut inte skylla på Oliver, men det tar på krafterna att ha en bebis som gråter så fort han blir ifrånlagd. Enda gångerna han sover på dagarna är på mig, annars vaknar han och blir ledsen 5 minuter efter jag lagt ifrån mig honom. Men det är no excuses, det är jobbigt att vara mamma till en nyfödd, spec. för första gången. Jag hoppas dock den här "ledsna mammaperioden" går över snart så jag kan vara lycklig och glad igen för att ha världens bästa son.
När jag tittar ner på honom i mitt knä känner jag tårarna komma och undrar hur vi kunde få en sån fin kille. Jag önskar bara att hans första dagar i livet kunde startat bättre. Han fick inte sova vid oss de första 4 dagarna då han låg på övervakning med monitor på 33:an (så han har stort närhetsbehov nu). Och jag som knappt orkade gå ur sängen då jag var helt trött, slut och hade fruktansvärd smärta "där nere". Den har ganska precis slutat göra ont där nere nu 6 veckor senare, men ärligt talat trodde jag att jag skulle vara skadad för livet där nere då jag såg på Debatt dagen efter jag födde om Sfinkterrupturer och får veta dagen efter det att det är de jag fick genom papper. Då var jag rädd, men men nu ska jag försöka se positivt framåt på 2012 försöka komma tillbaka till mitt glada jag och tappa alla graviditetskilon och mer därtill, vara nöjd med allt och inte tänka twice innan jag gör nått, utan bara kör.
2012 nu kör vi!
